Solen skiner utanför mitt fönster och jag tar en paus och skriver några rader innan jag fortsätter att arbeta. Idag började jag dagen med ett kortare yogapass där jag gick igenom några stående positioner och avslutade med huvudstående och en kort meditation. Mitt mål den här månaden är att stå på huvudet varje dag för att bli säkrare och kunna släppa väggen. Det är en trygghet för mig att ha väggen bakom mig när jag står på huvudet och jag vill utmana mig själv att gå ut på golvet. Det är stort och jag behöver mer tid för att komma dit. Jag är dock övertygad om att det för mig är en mental spärr som jag bara måste komma över. Det är så när det gäller många saker i livet och ju äldre jag blir desto mer medveten blir jag om det. Ibland tycker jag att det är synd att jag inte förstod det tidigare i livet. Det är så lätt att begränsa sig och inte gå utanför sin bekvämlighetszon. Samtidigt så behövs det ibland tid för att lära känna sig själv och man måste acceptera det. Det viktiga är att ta vara på tiden nu och göra det bästa av den och inte att ångra det man inte gjorde igår.
Jag har nu kommit igenom halva “The Happiness Project” som jag läser för bokklubben jag är med i. Jag tycker definitivt att den är läsvärd även om jag ibland undrar om allt verkligen gick så lätt som författaren beskriver. I så fall måste jag säga att jag beundrar henne och hennes disciplin! Något som jag fastnat för i boken är hennes eget mål att “Be Gretchen” (författarens namn). Hon vill helt enkelt vara sig själv och inte någon som hon förväntas vara. Det är ju självklart att man skall vara sig själv, men trots det går man ofta in i olika roller (och har gjort det väldigt länge). Det behöver i och för sig inte vara något negativt, för ibland behövs det (t.ex. är det mer eller mindre nödvändigt att gå in i en yrkesroll om man jobbar), men det som Gretchen Rubin skriver om är att verkligen vara sig själv när det gäller värderingar och intressen. Hon försöker t.ex. minnas vad hon gillade att göra som liten och tar upp det intresset igen. Helt enkelt tolkar jag det som att gå tillbaka till kärnan av sin personlighet och på det sättet vara mer sann mot sig själv. Det är kanske lite svårt att förstå vad jag menar, men läs gärna boken, så blir det kanske tydligare!
Namaste,
Johanna
Leave a Reply