Rädslan att misslyckas och förberedelser för företagsyoga

150 150 admin
  • 0

Det är en varm vacker vårdag i Göteborg idag. Jag har förberett min företagsyoga hela förmiddagen och dessutom gått igenom sekvenserna för ikväll. I nivåtvå-grupperna repeterar vi några av de lite svårare armbalanserna som vi gjort under terminen och jag ville även lägga in ett handstående från stående splitt, men jag får se om jag tar bort det. Att komma upp på händer genom stående splitt är svårt och kräver både styrka och flexibilitet. Jag vill så gärna lära mig att pressa upp till handstående, men än så länge kan jag inte. Om jag skall vara ärlig har jag inte varit så dedikerad som jag borde har varit, så mitt mål resten av året är att göra mina handstående varje dag. Vi får se hur det går.

Igår kväll kändes jag mig orolig och nervös efter det att jag hade lagt ut på min blogg och sociala medier att jag skickat in avtalen. Jag är så rädd att något skall gå fel och jag avskyr att skriva något som jag sedan inte genomför. Jag har alltid haft en stark integritet och jag gillar inte när människor säger saker de sedan inte håller. Samtidigt vet jag att jag måste våga. Att skriva är otroligt viktigt för mig, men det innebär också att, om jag skall ta mitt skrivande vidare, så måste jag göra mig själv sårbar. Kanske känner ni igen er i detta. Rädslan att bli bedömd och skrattad åt. På min anslagstavla har jag ett citat från Theodore Roosevelt som jag läser i de stunder när rädslan är som störst och efter det brukar det kännas bättre. Jag skriver det här:

“It is not the critic who counts; not the man who points out how the strong man stumbles, or where the doer of deeds could have done them better. The credit belongs to the man who is actually in the arena, whose face is marred by dust and sweat and blood; who strives valiantly; who errs, who comes short again and again, because there is no effort without error and shortcoming; but who does actually strive to do the deeds; who knows great enthusiasms, the great devotions; who spends himself in a worthy cause; who at the best knows in the end the triumph of high achievement, and who at the worst, if he fails, at least fails while daring greatly so that his place shall never be with those cold and timid souls who neither know victory nor defeat.” 

Visst är det bra! Naturligtvis är det viktigt att lyssna på kritik som är konstruktiv och lära från den, men andra dumheter som man får höra måste man lära sig att släppa. Det är inte alltid lätt, men med övning går det lite bättre.

Nu skall jag snart ta lunch och sedan fortsätta att förbereda yogan.

Ha en fin torsdag i solen!

Namaste


Liknande inlägg

Leave a Reply

Your email address will not be published.