Idag har jag äntligen yogat 1.5 timme och det var härligt! Jag valde en klass från yogaglo.com med Marc Holzman. Han är en härlig lärare tycker jag! Eftersom mitt schema ser ut som det gör för tillfället och jag undervisar själv två kvällar i veckan har jag fått hitta den här lösningen så länge, dvs. att yoga själv med onlineklasser. Det passar mig just nu för tillfället och jag är tacksam att det finns den här möjligheten. Lärarna som undervisar på yogaglo är otroligt duktiga och jag lär mig jättemycket bara genom att lyssna på och studera dem.
Jag satt i meditation direkt efter yogan idag och det gick ganska bra. Jag måste dock säga att jag fortfarande har väldigt mycket “tjatter” i huvudet när jag mediterar. Tankarna far och flyger i huvudet och jag vill gärna studsa upp och göra något helt annat! Jag tror dock att det är nyttigt att meditera efter någon typ av fysisk aktivitet, eftersom man då är mer avslappnad rent fysiskt och har lite lättare att sitta stilla.
Igår kväll började jag läsa Ulrica Norbergs bok, men kom inte så långt. Det jag fastnade på var vad stress kan göra för skada rent fysiskt och att vi på grund av våra fysiska reaktioner på stress är mer motagliga för olika sjukdomar. Det är naturligtvis inte något nytt, men det känns som om det är viktigt att påminna sig själv om det ofta. Det som jag emellertid tycker är ännu mer intressant är hur och varför vi blir stressade, för det är ju väldigt individuellt. Dessutom känns det som om det nästan är något positivt att vara stressad i vår värld. Det visar att man är betydelsefull och viktig. Det är nästan som om stress ger en person någon form av status. Det är som Louise Hay säger i en av sina ljudböcker: “Stress is almost like a buzzword”. Det används kanske ibland på fel sätt. Jag känner att jag själv skall bli försiktigare hur jag använder ordet stress, för någonstans gör man sig själv ganska ofta till ett offer när man pratar om hur stressad man är. I offerrollen blir man handlingsförlamad och blir på det sättet kvar i stressen och kommer inte vidare.
Det bästa sättet att komma ur stress som handlar om arbete är att se klarsynt på sin arbetsuppgift och den tiden man har till förfogande. Vad är ett realistiskt mål? Hur mycket vill jag arbeta på den här uppgiften för att den skall nå upp till en nivå där jag är nöjd och känner att jag har gjort mitt bästa? Jag skall försöka att tänka på det här sättet när jag tar mig an mitt arbete. Det är svårt ibland eftersom man lätt kopplar ihop känslor med situationer. En stor hög med arbete som väntar på skrivbordet “triggar” ofta negativa tankar i form av budskap som: “Jag klarar inte detta” eller “Jag hinner inte” eller “Jag är så dåligt organiserad. Jag skulle ha gjort detta tidigare. Nu går allt åt skogen….”. Men alla de här tankarna leder ju bara till en förvärrad situation. De tar bort handlingskraften och förmågan, som man har inom sig. Så i fortsättningen skall jag försöka att sätta upp realistiska mål och skippa självkritiken när det kommer till uppgifter som måste göras! Vi får hoppas att det går bra!
Leave a Reply