[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=MxIjuJhQXC4]
Idag har det varit lite jobbigt. Av misstag råkade jag bryta av mitt USB-minne (som satt i min bärbara dator) när jag gick igenom en dörröppning på jobbet. Tyvärr hade jag väldigt många dokument på det, både privata och för mitt jobb. Jag har inte kunnat koncentrera mig alls, efter det som hände. Någonstans har jag fortfarande en förhoppning att det skall kunna gå att rädda och jag har inte gett upp, men det ser inte så ljust ut. Min pappa har försökt att löda ihop det men har inte de rätta verktygen.
Hela kvällen nu har jag bara funderat på lösningar på hur jag skall kunna rädda mina dokument fast jag skulle ha gjort andra mer “nyttiga” saker. Det känns frustrerande och jag avskyr när jag inte kan lösa ett problem direkt. Jag måste jobba med mitt tålamod!
Igår började jag läsa en ny bok “The Road Less Travelled” (M. Scoot Peck). I den menade författaren att man måste inse att problem alltid kommer att finnas i livet och att man måste acceptera dem. Konsten är att lära sig att bemöta dem på ett bra sätt och på så sätt gå stärkt ur situationen… I första läget blir man bara arg och ledsen, men sedan sansar man sig förhoppningsvis och försöker att hitta en lösning. För att hitta en lösning behöver man dock ganska mycket energi (ju svårare problemet är desto mer energi behövs). Jag tror därför att det är dags för mig att gå och lägga mig och acceptera att situationen är som den är, samt att tänka på allt som jag är tacksam för i mitt liv ;-)! Jag försöker säga till barnen att det (nästan) alltid finns en lösning. Det gäller bara att hitta den!
Namaste,
Johanna
Leave a Reply