Det har gått en vecka sedan jag skrev sist och det är lite synd. Den här våren har det varit lite svårt att få tiden att räcka till för att skriva här på bloggen. Jag skall försöka att hitta en bättre rutin för när jag skriver och hoppas att det skall hjälpa mig att bli duktigare. Förra veckan var ganska stressig och dessutom blev min yngsta dotter sjuk, men det löste sig och vi kunde få ihop allt ändå. När jag haft sådana intensiva perioder har jag ibland svårt att samla mig efteråt. Jag blir nästan lite paralyserad när jag har lite mer tid. Kanske är det ett sätt för kroppen att signalera att man behöver sakta ned. Jag läste just i en bok hur viktigt det är med återhämtning. Eftersom jag arbetar med något som jag verkligen är intresserad av och brinner för är det ibland svårt för mig att inse att jag kanske skulle göra något helt annat eller bara vila. Som tur är har jag barnen, som får mig att bara vara i nuet och stanna upp.
Idag har jag haft mina första yogaklasser i veckan. Det var trevligt och svettigt, speciellt när vi övade på att stå på händer. Det är en speciell känsla att vara upp och ned och jag hoppas en dag ta steget och stå ute på golvet. Jag är fortfarande lite rädd för att stå utan stöd, men med träning hoppas jag att det skall fungera en dag. Så mycket i livet handlar om det mentala. Att se sig själv göra något är första steget och just nu gör jag inte det, men jag hoppas ha tid att lära mig.
Igår såg jag en fantastisk video på nätet med yogaläraren Patricia Walden från hennes 60-årsdag. Hon är tydligen 67 år nu, så det var ett tag sedan, men jag blev så imponerad och jag lägger ut den här så att ni kan kika också. Naturligtvis är hon yogalärare och har säkert hållit på med yoga i större delen av sitt liv, men att kunna utföra sådana asanas i den åldern är fantastiskt.
http://youtu.be/VAaxoSMX3kU
Namaste,
Johanna
Leave a Reply