Hej!
Ja, så är det torsdag igen. Dagarna går fortare än jag hade önskat, men så är det. Jag känner mig lite stressad eftersom jag är efter med bokföringen och även har haft mycket att göra med förberedelser och rättningar för skolan, men det ordnar sig. Jag ska jobba lite grann på lördag och så har jag förstås imorgon också.
Igår blev det i alla fall en trevlig kväll. Yogan var mysig och sedan cyklade jag in till stan och träffade min kompis. Vi åt på “Vapiano” och jag tog en god sallad, även om jag hade önskat något mer matigt i den. Nötter hade t.ex. varit gott 😊.
Tyvärr sov jag dåligt i natt. Det är nästan alltid så när jag äter lite senare än vanligt och kommer ur mina rutiner. Jag drack för lite vatten igen, så jag vet egentligen vad orsaken var, men nu efter att ha tagit en liten tupplur mitt på dagen känns det bättre.
I morse hade jag som vanligt undervisning i tyska på morgonen och sedan jobbade jag här hemma.
Idag går vi in i tredje veckan på yogaterminen. De första två veckorna yogade vi en blandad sekvens med positioner från flera olika asanagrupper. Nästa period kommer vi att fokusera lite extra på höfterna. Det är ett område som är skönt att mjuka upp om man t.ex. har ont i nedre delen av ryggen. Det är mina favoritpositioner. Jag älskar att ligga länge i duvan, som man gör i yinyogan. I mina yogapass i studion är vi inte lika länge i positionen, men får ändå en skön stretch för utsidan av höften.
Den här periodens tema är att ”se det positiva”. Det är ett tema, som jag ofta kommer tillbaka till, eftersom det är så viktigt, men ändå lätt att glömma av. Jag vill verkligen utveckla min förmåga att se det fina i livet. Som person är jag ganska orolig och har tyvärr också en tendens att vara perfektionist och då är det lätt att zooma in på det som är fel och det som jag är missnöjd med. Å ena sidan kan det hjälpa mig för jag tror att jag utvecklas genom det, men å andra sidan går det ibland överstyrs och då saboterar jag för mig själv. Något som jag hörde från en psykiater i en podd (tror det var Dr. Daniel Amen) var att han varje kväll tog en liten stund innan han somnade att fokusera på allt som varit bra under dagen. Han sa att han till och med gjorde det den kvällen då hans pappa gått bort och han var helt uppfylld av sorg. Jag tänker att det ena inte måste utesluta det andra. Hur tufft och hårt livet än är, så finns det kanske ändå något fint att vara tacksam för (utan att för den delen förringa den sorg man kanske upplever).
Nu ska jag alldeles strax gå ned till yogan.
Ha en jättefin fortsättning på dagen!
Kramar❤️
Johanna
Leave a Reply