Vi har kommit fram till Estepona och huset som vi hyr här. Det är väldigt mysigt, men tyvärr lite trångt, men nu när vi kommit på plats känns det ändå som vi har tillräckligt med utrymme. Vi bor precis vid havet och det är väldigt rofyllt. Just nu hör jag vågorna som slår emot stranden. Det är mörkt ute, men månens sken speglas i vattnet. Så vackert…
Det är inte så många dagar kvar på vår semester nu och det känns lite vemodigt. Det är synd att jag börjar tänka på det nu, istället för att njuta. Jag skall försöka vara i nuet så mycket som möjligt de här sista dagarna. Precis som när man är hemma är det lätt att man kommer in i en rutin på semestern och även om man är borta kommer man inte ifrån konflikter mellan barnen och andra irritationsmoment. I sådana stunder är det lätt att man glömmer hur mycket man har att vara tacksam för.
Tidigare ikväll tog jag ett dopp i havet. Jag låg själv på stranden och tittade upp på himlen och lät kvällssolen värma mig innan jag gick i vattnet. Det var som om tiden stod stilla en stund och jag bara var just där. Det var en speciell känsla, som jag hoppas bära med mig länge.
Imorgon skall jag försöka att springa på stranden här utanför. Vi får se hur det går. Det är ganska stenigt, så det kanske blir svårt. I morse gjorde jag mitt yogapass på terrassen där jag sitter nu. Jag var lite trött eftersom jag sovit oroligt, så det tog emot lite grand (jag hade hellre legat kvar i sängen lite längre), men efteråt kändes det som vanligt fantastiskt i kroppen.
Namaste,
Leave a Reply