Det är sista kvällen i Spanien innan vi imorgon tar flyget till Sverige igen. Det har varit en härlig semester på många sätt. Mest av allt att vi varit tillsammans så mycket hela familjen. Visst innebär det också en hel del konflikter, men också en massa kärlek. Det sägs att många skiljer sig efter semestern och jag kan förstå att det är så, eftersom man helt plötsligt kommer närmare varandra på ett annat sätt än i vardagen och det betyder också fler risker för konfrontationer och man har kanske dessutom mer tid att tänka på livet och vad man vill.

Jag tänker också på att det nog kan vara jobbigt att höra hur härligt alla har på semestern, när man själv inte känner samma sak. Saken är dock den att jag tror att de flesta inte har det så där perfekt heller. Det är bara det att man ofta inte nämner att barnen bråkar eller att man kommit ihop sig med sin man. Det passar ju inte så bra i statusuppdateringen!

Ju äldre jag blir och ju mer jag funderar och upplever så kommer jag till slutsatsen att livet väldigt sällan är svart eller vitt, utan att det i stället skiftar i alla möjliga nyanser varje dag och även från morgon till kväll. Det gäller inte bara i vardagen, men också när man är på semester. Visst är det mesta lättare när man är någonstans vid havet och solen skiner, men även i sådana situationer kan livet ibland kännas jobbigt och jag tror att det är helt naturligt.

Jag tror det viktiga är att acceptera att vi aldrig får de de där perfekta semestrarna, när alla hela tiden skrattar och är nöjda. Istället gäller det nog att se de stunderna som faktiskt var väldigt fina och spara dem i hjärtat. Så är det ju i övriga livet också. Man kan alltid välja vad man riktar sitt fokus på.

Namaste,