Idag läste jag något tänkvärt på Kino Mac Gregors blogg (http://kinoyoga.tumblr.com/post/117369657869/everything-is-exactly-as-it-should-be-you-are) som fastnade hos mig. Det var ett kort blogginlägg om att man är precis där man skall vara. För mig var det bra att höra för under helgen har jag känt mig otålig. Jag har inte varit närvarande alls. Orsaken var att jag var tvungen att göra något som i och för sig var trevligt, men som tog väldigt mycket tid och som hindrade mig från att göra det jag ville göra. I sådana situationer tappar jag ofta tålamodet och istället för att jobba effektivt med det som måste göras blir jag splittrad och tappar fokus, vilket är väldigt kontraproduktivt.
Jag tror att det är oundvikligt att man ibland hamnar i situationer, där man bara vill bort ifrån det man håller på med, men hur man reagerar på situationen kan man styra på ett annat sätt. Ibland är även det svårt (när man till exempel är trött), men för det mesta går det bra. Den stora frågan man måste ställa sig när man hamnar där jag hamnade under helgen är: VARFÖR? VARFÖR gör jag det här? Hade jag själv ställt mig den, så tror jag att jag känt mig mindre stressad och otålig. Vissa viktiga saker måste få ta tid, så är det bara. Andra saker är kanske däremot onödiga och när man svarar ärligt på frågan: VARFÖR gör jag det här? Så kanske svaret visar att otåligheten är befogad och att man borde sluta.
Ibland kan jag även känna en otålighet i yogan. När jag vaknar på morgonen och står på min yogamatta känner jag då och då otåligheten i kroppen. Den kommer ifrån att jag är ivrig att börja jobba med mitt manus och med mitt skrivande. I ögonblicket ser jag inte det som yogan ger mig och då skulle det vara lätt att ge upp, men då försöker jag återigen att fråga mig själv: VARFÖR gör jag det här? Svaret blir långt och ger mig motivation att fortsätta.
Jag tror att man egentligen borde fråga VARFÖR oftare än vad man gör, för mycket i livet går på rutin. Det måste det naturligtvis göra, för man kan inte ifrågasätta varje liten handling, men det är viktigt att man ifrågasätter de stora bitarna i livet. Med det menar jag inte att man skall ifrågasätta något bara för att det är svårt, för svårigheter är en del av livet, men att man med jämna mellanrum behöver lyssna på sin inre kompass, så att man inte börjar förflytta sig i fel riktning. Otålighet och olustighet kan vara indikationer på det, men måste inte vara det.
Namaste,
Leave a Reply