Hej!
Jag skrev inte igår (lördag), men vill ändå (som vanligt) få ned några rader om dagen.
Redan när jag vaknade kände jag mig lite nervös, men försökte att fokusera, dricka regelbundet och äta enligt plan. Det var ju ganska varmt ute, men det oroade mig inte så mycket för jag har sprungit förr när det var soligt och jag tror nästan trettio grader.
Vid klockan kvart i tolv hämtade jag en kompis som jag skulle åka med till starten och vi styrde kosan mot Kundsladugård där vi hade fått lov att parkera bilen hos en arbetskamrat till Peter. Tyvärr slutade det inte så väl, för vi kom inte fram till hans hus. Överallt var det avspärrat och vart vi än åkte kom vi fram till ett nytt band som var draget. Till slut höll vi på att bli galna, men hade tur och hittade en parkeringsplats på gatan inte långt från Slottskogsvallen.
Jag sa hej då till min kompis och gick och lämnade väskan och ställde mig i toakön. Det tog sin tid innan jag kom fram, men jag hade ändå hyfsat med tid för att hitta min startgrupp. Av misstag hamnade jag först i startgruppen innan mig, men som tur var såg jag att jag var fel och kunde hoppa bakåt (annars hade jag nog blivit diskvalificerad 😐).
Klockan 13.28 startade jag och de första kilometrarna kände jag mig stark. Jag sprang med relativt lätta steg och höll ett tempo strax under fem minuter, men redan efter fem kilometer blev jag lite långsammare. Jag nådde milen på drygt femtio minuter och vet att jag vanligtvis brukar kunna klara av den snabbare på Varvet. Sedan gick det successivt långsammare och jag slutade på 1.51. Det var min sämsta tid på många år, men jag får ändå vara nöjd. Bitvis kändes det väldigt varmt. Jag sprang genom duscharna och hällde kallt vatten på mig vid stationerna (och drack förstås också 😊), men det hjälpte inte. Det blåste nästan ingenting och var dessutom svårt att få skugga. Ja, ja när jag kom i mål var jag ändå otroligt lycklig och nöjd. Det är en fantastisk känsla att springa in på Slottskogsvallen och veta att målet bara ligger en kort bit framför en. Bara för den känslan kommer jag att fortsätta att springa så länge jag bara kan.
Tyvärr blev jag dålig igen när jag kom hem. Precis som de senaste veckorna då jag sprungit mina långa löprundor fick jag ont i huvudet efter ett par timmar och jag låg sedan utslagen på soffan och orkade inte göra någonting, men det gjorde inget. Nu ska jag ta ett par veckor utan långa rundor, men sedan ska jag nog börja igen. Jag tänker fortsätta med det och även försöka att få in fler snabba rundor, så att jag får en bättre tid nästa år. Skam den som ger sig!
Kramar ❤️
Johanna
Leave a Reply