Hej! Hur är det med dig? Hoppas att du har det bra. Här i Göteborg är du ännu en jättevarm dag och jag hade gärna varit ute, men det funkar inte så bra att skriva på datorn i solen.
Jag hade en speciell morgon idag. När jag vaknade och tittade igenom mitt Facebookflöde såg jag att en gammal kollega till mig hade mist sin dotter. Jag visste genom en annan f.d. kollega att hon var sjuk, men det var en chock att läsa att hon gått bort och jag fylldes av ett slags vakuum och det kändes så sorgligt… Vad skriver man till någon som mist sitt barn? Det finns inga ord som kan förklara det man känner för en människa i den situationen…
Livet är verkligen svårt att förstå ibland. Det märks kanske inte alltid på mig, men jag är en person som funderar väldigt mycket. Jag har varit sådan hela mitt liv. Sökt svar på stora frågor och undrat över livet. Samtidigt har jag fått lära mig att släppa det ibland, för det hjälper inte att vara i sina tankar hela tiden. Livet är ju här och nu. Det är varje ögonblick man upplever. När jag sprang i morse blev det så tydligt för mig. Hur mycket vackert det finns överallt som man tar för givet. Alla fina färger och former – blommor, växter, träd… som man glömmer av att uppskatta för att man är uppslukad av alla småsaker som man inte är nöjd med. Det är så dumt, men också en del av att vara människa. Det går inte att tänka på det allra svåraste jämt. Man måste få vara irriterad på skitsaker ibland. Det skulle inte funka annars, men ibland måste man också stanna upp och bara ta in allt som är vackert och fint runt omkring – både människor och omgivningen.
Oj, många tankar… Men det är det som fyller mig just nu. Snart är det redan dags att börja runda av mitt arbete här framför datorn och förbereda mig för kvällens klasser. Tyvärr blir det ingen barnyoga idag klockan 16, men förhoppningsvis kan jag få ihop en grupp framöver.
Hoppas att vi ses på yogan i veckan!
Namaste,
Johanna
Leave a Reply