Det är fredag kväll och min arbetsvecka är över. Det har varit några intensiva dagar med många yogapass och en hel del seminarier på universitetet. Det har varit roligt, men nu är jag ganska trött och ser fram emot att sova någon timme längre och hinna med lite praktiska göromål under helgen, men också löpning, yoga och läsning. Dessutom planerar jag att sätta ihop de kommande veckornas sekvenser och jag kommer också att fundera på temat.
Veckorna går fort när man har mycket att göra, därför försöker jag på sistone stanna upp så ofta som möjligt och vara närvarande. Det låter kanske pretentiöst, men det gör faktiskt skillnad.
Förra helgen var jag på min kusins bröllop. Det var jättetrevligt. Under festen när föräldrarna höll sina tal så såg jag plötsligt mig själv stå framför mina egna döttrar och hålla tal. Då slog det mig att även om det känns helt overkligt nu, så kommer det innan jag vet ordet av vara min verklighet. Det är ofta så att vi är så uppslukade av allt vi gör att vi glömmer av att “idag” faktiskt är en del av vårt liv. Det är inte bara den där semestern om tre månader eller lördag kväll när man äntligen kan slappna av. Livet är nu, varje andetag och varje sekund och det är så lätt att slarva bort de där stunderna på en massa onödiga diskussioner, på oro över saker som aldrig kommer att hända, på ältande över sådant som har hänt och ändå inte går att ändra och en massa annan negativ input från sig själv och andra. Allt det där är mänskligt och kanske ibland till och med oundvikligt, men genom att försöka att vara medveten om nuet så ofta som möjligt, så blir det lättare att välja bort vissa situationer och faktiskt njuta av det lilla. Det är därför jag försöker att sitta i meditation en liten stund varje dag. Jag skulle ljuga om jag sa att det var lätt, men jag tror att det i längden hjälper mig att se de där momenten, som jag annars skulle missa…
Namaste,
Johanna
Leave a Reply