Yogaläsning

Hoppas att er vecka varit bra hittills! Jag har försökt att kombinera jobb med att vara hemma med barnen. Något som inte alltid går så lätt, men har funkat ok. Igår hämtade jag de nya yogamattorna och de ser jättefina ut. Jag har inte lagt ut dem ännu, eftersom jag håller på att städa och göra fint i yogarummet fortfarande. Idag skall jag hämta ytterligare lite mer material och skall försöka att slutföra allt arbete i nästa vecka.

Igår läste jag ut en ny yogabok som heter “Yoga for Life” av Colleen Saidman Yee. Boken består av berättelsen om Colleens liv och hennes relation till yogan, men också av olika yogasekvenser uppdelade utifrån olika teman. Det var en spännande bok att läsa. Jag hade hört talas om Colleen förut, dels genom en artikel i New York Times som en yogaelev gav till mig för ett tag sedan och dels genom Colleens man som är Rodney Yee och av honom har jag också en bok.

Colleen är i 55-årsåldern och det var mycket inspirerande att läsa om allt hon varit med om och hur hon tolkar yogan. Personligen är jag nog lite mer som hennes man – mest intresserad av de “funktionella aspekterna” av yogan och kopplingen mellan kropp och psyke, medan Colleen verkar vara mer inne på att nå en annan andlig dimension genom sin yogautövning. Trots våra olikheter kunde jag ta till mig mycket av det hon skrev.

Det som mest fångade mig mest var slutet av boken där hon skriver om hur yogan hjälper till att “skala av” alla de lager av förväntningar och roller som vi lever med. Det låter kanske konstigt, men som jag skrev för ett tag sedan så tror jag egentligen att det viktigaste med yogan är att vi är tvungna att möta oss själva precis som vi är och det i sin tur  leder förhoppningsvis till att vi lättare accepterar oss själva. Vi lär oss att vi är tillräckliga. Jag tror dock att vi behöver påminna oss om detta hela tiden. Det är inte så att vi kan gå en yogakurs och sedan är alla våra problem lösta. Det skriver Colleen också. Hon menar att  en “sann” yogi/yogini slutar inte att känna avundsjuka, irritation, oro, upprördhet och andra jobbiga känslor. Det yogan ger oss är en bättre möjlighet att hantera känslorna, för vi genom yogan blir mer medvetna om vad de egentligen betyder och att livet hela tiden är föränderligt.

Jag tycker om när yogan skildras nyanserat. Ibland har jag svårt för bilden av yogan som bara glitter och skimmer, eftersom yogan är precis som livet för mig och därför innehåller regnbågens alla färger och skiftningarna däremellan. Allt vackert har också en skuggsida, sådant som ibland känns svårt att hantera och förstå. Så är det med yogautövningen och så är det med livet.