Höftöppnare

Det är en vacker, solig dag i Göteborg. Efter att ha sprungit och städat här hemma, så är det dags att ta tag i nästa veckas yogatema och sekvens. Jag har redan bestämt att det skall vara höftöppnare, som råkar vara mina favoritpositioner, men också de jag fruktar mest. På grund av något som jag inte vet, men som jag misstänker beror på mycket löpning och en hel del sittande vid datorn efter många år av skrivande på min avhandling och sedan på mitt bokmanus, så har jag trots min frekventa yogautövning fortfarande ganska stela höfter. Det har blivit bättre måste jag säga, men det är fortfarande så att jag till exempel tycker att positionen agnistambasana är svår och ”trög” att komma in i och stanna kvar i.

Som jag sa till någon av mina elever i veckan, så är det ju så att man ofta undviker det som är svårt, istället för att lägga ned den tid som man egentligen skulle behöva på det. Det behöver naturligtvis inte bara gälla yogan utan allt möjligt i livet.  Eftersom jag också av naturen är sådan, så försöker jag påminna mig själv och alltid lägga in ganska många höftöppnare i min egen yogarutin.

Varför är då höftöppnare bra? I en artikel i Yoga Journal  (http://www.yogajournal.com/article/anatomy/qa-hip-openers-good/) nämns flera fördelar med dessa. Enligt artikel så är det över tjugo muskler som ”korsar” höften, vilket innebär att väldigt många positioner inom yogan faktiskt involverar den här delen av kroppen.

Man kan också läsa att om ens höfter är stela så leder det till att man överanvänder ryggraden. Genom att göra höftöppnare så ökar man naturligtvis cirkulationen och rörligheten i det här området, men de kan också bidra till att man får minskat ont i ryggen (om man har problem med detta).

Dessutom nämner artikelförfattaren att man traditionellt inom yogan menar att man lagrar negativa och förträngda känslor i höfterna, så genom att jobba med just höftöppnare, så kan man släppa de här känslorna, vilket ger plats för nya idéer och kreativitet.

I den andra delen av temat tänkte jag knyta an till att öppna för nya idéer och erfarenheter. Det kan kännas uttjatat och ”überhurtigt” att man skall försöka se möjligheterna att lära genom de svårigheter man upplever, att man skall fortsätta att vara öppen för nya utmaningar och att utvecklas. Det är något vi ofta hör och jag kan förstå att sådant nästan kan få en att kräkas (ursäkta) när man är i en svår situation, men trots det tror jag att det är enda vägen att gå för att må bra i längden. Visst behöver vi tid att vara ledsna och sörja i situationer när vi råkar ut för något. Sorgen och smärtan har också en plats och funktion i våra liv och ibland finns det verkligen ingen mening med det som händer. Men för att orka leva behöver vi försöka hitta det vi kan lära av svårigheterna och erfarenheterna. Veckans citat blir därför:

”Den enda kunskapskällan är erfarenheten” – Albert Einstein

Namaste,