Det är fredag eftermiddag och jag har precis kommit hem från en givande lunch på Lagerhuset med en före detta kollega. Det var jättetrevligt att träffas. Jag har skrivit flera gånger här förut hur jag ibland saknar kontakten med kollegor sedan jag började jobba med mitt eget företag. Det finns en massa fördelar med att vara chef över sig själv och driva eget, men en utav nackdelarna är att det ibland blir ensamt. Jag saknar småpratet under lunchrasterna, godmorgon-hälsningarna och att säga hejdå när man går vid arbetsdagens slut. Någon gång i framtiden kommer jag kanske att skaffa mig ett kontorsrum i stan någonstans, men idag är det inte hållbart. Dessutom har jag ju min assistent, vår hund Buster och han skulle bli ensam om han fick vara själv hela dagarna.
I morse var jag uppe klockan fem som vanligt på fredagarna och gjorde en kort yogasekvens innan mina elever kom klockan 6.30. På måndag avslutar jag temat med inversioner och sista veckan blir det istället framåtfällningar som står i fokus. Det är faktiskt första gången som jag gör en hel sekvens centrerad kring det temat. Naturligtvis kommer vi att göra många andra positioner också, men det blir lite fler framåtfällningar än vanligt. Spännande (hoppas jag :-)).
Nu i eftermiddag skall jag jobba lite mer med sekvenserna för nästa vecka, ta tag i bokföringen (inte min favoritsysselsättning – men måste göras) och så hoppas jag få besked angående mina bokavtal. Spänningarna och oron börjar långsamt släppa och jag känner att jag är på rätt väg. Jag har velat detta så länge och jag kommer att fixa det. Jag tror inte att det kommer att bli lätt, men jag är en seg person och ger mig inte i första taget. Har jag skrivit på böckerna så länge som jag gjort tänker jag inte snubbla på målsnöret. På något sätt skall jag få det att funka. Jag tror det är så man måste tänka om man vill lyckas med något svårt. Det gäller att försöka att vara så realistisk som möjligt och förstå att det ofta krävs väldigt mycket arbete och uppoffringar, men man kan lyckas om man arbetar sig igenom dem. Jag tror mycket på att det är de som lyckas som vägrar att ge upp, som hittar nya lösningar när det går fel och som fortsätter att tro på sin egen förmåga trots motgångarna. Det är inte lätt, men det går! Ge aldrig upp! Förutom om det är det som känns rätt förstås. Ibland är det helt ok. att ge upp. Ibland förändras livet och det man en gång ville vill man inte längre och då är det bättre att släppa än att hålla fast.
Innan jag slutar vill jag tipsa om Hay House World Summit (http://www.hayhouseworldsummit.com). Där finns det en massa intressanta föredrag och även hela filmer att titta på. Det kan hända att de inte är tillgängliga så länge till, men titta gärna in!
Ha en jättefin fredag!
Namaste,
Johanna
Leave a Reply