Hej!
Idag har jag haft min första arbetsdag på skolan efter ledigheten. Det kändes trevligt att vara tillbaka, men usch vilket väder det är! Värsta stormen verkligen!
I natt sov jag oroligt. Peter körde Isabella till flygplatsen klockan fyra i morse och det var många tankar som snurrade i huvudet. Det känns speciellt att hon ska vara borta nu, men jag vet att hon kommer att växa och lära sig mycket under den här tiden i Frankrike.
När jag inte kunde sova i natt låg jag och tänkte på hur fort tiden går. Det var ju inte länge sedan Isabella gick på låg- och mellanstadiet på Skårsskolan här bredvid eller när hon började högstadiet på Kärralund eller när hon konfirmerades mitt i pandemin eller när hon skulle välja gymnasium… Jag antar att alla föräldrar känner likadant. Vart tar åren vägen… Det är lätt att bli lite sorgsen, men jag försöker att fokusera på det positiva. Att ha ett vuxet barn innebär också att man kan prata med varandra på ett mer jämlikt sätt och att jag förhoppningsvis (om jag är snäll 😊) får ta del av hennes liv och erfarenheter. Det är ju jättespännande och intressant och oavsett vad jag känner kan jag inte stoppa tiden, så det är bara att gilla läget.
På grund av att Isabella åkte i morse har jag haft ganska svårt att fokusera, men jag har fått gjort nästan allt jag planerat. I morgon ska jag träffa eleverna i skolan igen. Det blir roligt. Efteråt öppnar jag yogastudion, trevligt!
Ha en fin kväll!
Kramar💖
Johanna
Leave a Reply