Ibland har jag svårt att vänta. Jag vill att allting skall hända NU. Så känns det ganska ofta på morgonen när jag gör min yoga. Jag står stilla i en position, men det enda jag vill är att fortsätta framåt. Jag har 1000 idéer i huvudet och det sista jag vill är att stanna en minut i hunden. Så kändes det i morse när jag vaknade. Sedan vi skaffade vår hundvalp har jag tyvärr fått ändra lite på min morgonrutin. Ofta vaknar lille Buster redan klockan fem och vill leka. Jag försöker få honom att somna om efter det att jag varit ute och kissat honom, men det lyckas oftast först efter en timme. Då är jag så trött att jag somnar om och vaknar först senare, då jag vanligtvis redan är klar med min träning.
Jag vet att detta är en övergångsperiod och att allt blir bättre när Buster är rumsren, så det är bara att acceptera situationen och försöka att få gjort så mycket som möjligt ändå. Jag sprang därför senare än vanligt igår och dagens yogapass blev också först gjort på förmiddagen (istället för på morgonen som jag brukar).
För mig är det allra bäst att etablera vanor om jag vill få något gjort regelbundet. Då ifrågasätter jag inte det jag gör utan det kommer automatiskt. I situationer när omständigheterna förändras gäller det att inte tappa goda vanor utan att kämpa på så gott man kan. Det gäller också under semestern, då det är lätt att man kommer ur sina rutiner. Fast jag tänker också så här: Under semestern är jag för det mesta mycket mer utomhus än annars. Jag slappnar av mer rent generellt och upplever mindre stress, så då gör det inget om jag kanske inte följer mina normala rutiner när det gäller kosten till exempel. Speciellt eftersom jag vet att jag går tillbaka till de mina vanliga rutiner när skolan börjar igen.
För att återkomma till tålamod, så tränas det verkligen i yogan. I de positioner jag gör står jag ofta i en minut. Det har blivit en rutin för mig som fungerar bra. Jag har min träningsklocka, där jag kan ställa in intervaller på en minut och följer dem. I vissa positioner som jag behärskar väl njuter jag verkligen, medan jag i andra får kämpa för att orka stå kvar och det är då min tålamod tränas. Så mycket i livet handlar om att acceptera att det tar tid att nå dit man vill. Ofta luras vi att tro att vi kan uppnå det vi vill snabbt och utan besvär, men det är nästan alltid en falsk bild av verkligheten. Det gäller yogan precis som allt annat i livet.
När det handlar om tålamod, så tror jag det allra viktigaste är att acceptera bakslag och misslyckande som en naturlig del i livet. Det är något jag verkligen jobbar med. Det går bättre nu än förr, men jag har fortfarande en lång väg att gå. När det inte går som jag vill, så försöker jag att påminna mig om citatet nedan: Ha tålamod. Allt kommer till dig när du är redo.
Namaste,
Leave a Reply