Hej! Hur är det? Nu är det fredag och den här lovveckan börjar gå mot sitt slut. Jag är nöjd med det jag har gjort, men oron för yogan sitter lite som en klump i min mage. Det är så tråkigt att det blivit fler restriktioner, men jag får kämpa på och göra mitt allra bästa för att det är så säkert som möjligt. Det är det enda jag kan göra. Tyvärr har jag en tendens att ha svårt att släppa saker och jag tar ofta till mig det som är tufft för andra i min närhet. Jag har helt enklet lite för stor inleveleseförmåga ibland. Jag vill så gärna göra rätt för alla och vill att alla ska kunna komma på yogan och känna sig trygga där, men nu är det som det är och jag kan inte ta på mig skulden för den här situationen.
Jag valde temat “att betrakta sina känslor utan att direkt reagera på dem” till nästa vecka. Jag tycker det känns som ett relevant tema och någt jag måste jobba mer på (även om det blivit bättre sedan jag började med regelbunden meditation och yoga). Vissa saker är svåra. Så är det bara och visst måste man få reagera på det, men det hjälper inte att få panik. Att sitta med sin rädsla eller oro är obehagligt, men efter ett tag avtar känslan och man kan tolerera den bättre.
Nu ska jag fortsätta att jobba här hemma hos mina föräldrar. Idag ska jag försöka få gjort lite för skrivandet. Det går långsamt framåt med min tredje roman och det är okej. Jag kan inte sätta för mycket press på mig själv. Skrivandet i kombination med jobbet på skolan och yogastudion gör helt enkelt min tid begränsad.
Ha en fin eftermiddag och kväll!
Namaste och kramar,
Johanna
Leave a Reply