Det regniga vädret verkar fortsätta ett tag till här i Göteborg. Jag tycker synd om alla barn som inte kan bada och leka ute på samma sätt som när det är fint väder, men förhoppningsvis blir det lite bättre om ett par dagar. Jag trotsade i alla fall vädret och var ute och sprang min vanliga runda i morse. Efter att ha blivit väckt av vår kära hundvalp ett par gånger i natt blev löpningen lite försenad, eftersom jag somnade om på morgonkvisten (när Buster väl bestämde sig för att sova igen) och vaknade sedan senare än vanligt.
Eftersom vädret även igår var så tråkigt, så bestämde jag mig för att röja bland mina böcker. Jag organiserade om dem i mina bokhyllor och upptäckte att min man nog har rätt: “Jag har alldeles för många böcker.” Samtidigt är böcker något jag inte skulle kunna leva utan. Jag började tidigt gå till både skol- och kommunbiblioteket på den ort jag bodde som liten. Det var också så jag kom i kontakt med yogan för första gången. Jag lånade en bok om yoga när jag var i 10-12-årsåldern, men blev förskräckt när jag läste den. Den utgick mycket från de gamla indiska traditionerna med olika typer av reningsceremonier och jag hade svårt att relatera till dessa. Detta var ju 30 år sedan och sedan dess har yogan utvecklats otroligt mycket och blivit mycket mer “mainstream”.
Inom yogarörelsen finns det nog vissa som anser att det är fel, men jag tycker det är bra att yogan har blivit mer lättillgänglig. Enligt mig är det är väldigt positivt att fler och fler intresserar sig och sedan tycker jag att var och en måste känna hur mycket man vill fördjupa sig inom yogatraditionen. Kanske ser man yogan som ett sätt att stärka musklerna och bli smidigare samt att hitta verktyg för att slappna av och må bättre eller så vill man även lära sig mer om yogafilosofin. Det kan förstås också vara så att man är ute efter både ock. Jag tycker det är viktigt att acceptera varje individs beslut.
För mig är i alla fall yogan just det den betyder, nämligen “förening”. Det är föreningen mellan min kropp och mitt psyke/min själ. Den är den totala närvaron, då jag står öga mot öga med mina tankar och måste konfrontera dem. Yogan är inte något jag njuter av varje sekund. Ibland är den jobbig och besvärlig och det enda jag vill är att gå av mattan och göra något helt annat, medan den andra stunder är helt fantastisk. Den är helt enkelt som allt i livet- upp och ned och ibland lite mittemellan.
Leave a Reply