Långt löppass och yogaklasser

Sitter framför datorn efter en lång dag, men jag vill i alla fall skriva några rader. I morse sprang jag 15 km för första gången i år. Det gick inte så snabbt, men det kändes helt ok. Jag skall försöka göra det ett par gånger i veckan fram tills Göteborgsvarvet. Jag skall ju springa som jag brukar göra. Jag tror att det blir sjuttonde gången i år. Att springa har blivit något livsnödvändigt för mig (precis som yogan). Visserligen är det ibland fruktansvärt tråkigt att stå nästan en timme på löpbandet, men efteråt är det väldigt skönt.

Göteborgsvarvet är ett kapitel för sig. Trots att jag tränar relativt mycket, kan jag absolut inte säga att det är en njutning. Jag brukar klara milen ganska bra, men sedan känns det ofta som en kamp. Att komma runt är inga problem, men jag vill ju gärna ha en tid under 1.50 och då kan jag inte slappna av. För mig gäller det att ta i och kämpa hårt för att komma under den tiden. Mitt stående mål är 1.44, som jag en gång lyckats med. Ja, vi får se hur det går. I alla fall har jag tänkt att lägga in många fler 15-kilometerspass i år för att vänja mig vid den längre distansen. Det jag oroar mig lite grand för är de veckor vi är på semester i april och hur det skall gå där för att upprätthålla löpningen, men jag hittar säkert en lösning.

Nu i eftermiddag/kväll undervisade jag tre yogapass. Denna och nästa vecka har vi benen i fokus och även två nya armbalanser (Lolasana och Bhujapidasana). Den andra delen av temat handlar om att påminna sig själv om att man har lugnet inom sig. Det skrev jag nog om för några dagar sedan här på bloggen om jag inte minns fel. Hur som helst har jag tänkt mycket på det de senaste dagarna och verkligen försökt att vara närvarande i nuet i det jag gör. Idag under arbetsdagen fungerade det väldigt bra och för första gången på länge kände jag mig väldigt koncentrerad och lugn i det jag gjorde. Det var en härlig känsla. Det är egentligen så enkelt: att göra en sak och fokusera på den och på det sättet sakta ned tankarna inom sig, men ändå glömmer jag ofta av det.

Den här dagens affirmation är: “I let my intimate relationships be my greatest learning devices for spiritual growth and healing.” Jag tolkar affirmationen som att det är viktigt att förstå att de människor som finns i ens liv är där av en orsak och orsaken är att de skall lära en någonting. Ibland är det bra att påminna sig om att man kan se det så. Det är lätt att bli trött av de konflikter som uppstår i en familj. Jag frågar mig ibland hur jag skall orka när barnen bråkar med varandra eller sätter sig på tvären utan att jag förstår varför… Egentligen tror jag att man mår bäst av att tänka att allt har en orsak och ett syfte. Det gör allt mycket lättare.

Ha en fin kväll!

Namaste,