Det är en molnig lördag i Göteborg, men det regnar inte och det är skönt :-)!
I morse sprang jag min långa runda (15 km.) igen. Konstigt nog hade jag väldigt mycket kraft idag. Jag upplevde “runner’s high” som är något väldigt speciellt. Har du upplevt det? Det är en känsla av att löpningen känns oerhört lätt och att man fylls av välbehag (som ett lyckorus).
Jag hittade en intressant artikel om “runner’s high” från Runners World. Du kan läsa den här. I artikeln kan man läsa att “runner’s high” förmodligen är en reaktion som hjälpte oss när vi var tvungna att jaga för vår föda. Om människorna på den tiden hade tyckt att det var fruktansvärt att springa efter djuren hade de antagligen dött ut, men med “runner’s high” kunde de stå ut att springa långt och länge (och kanske till och med tycka att det var ganska härligt).
Runner’s high är helt enkelt ett naturligt sätt för kroppen att ta bort smärta (när musklerna är trötta och slitna) och beror bland annat på att hjärnan utsöndrar endorfiner när man springer snabbt och länge.
Hur uppnår man då “runner’s high”? Jo, enligt artikeln verkar det finnas några saker som “triggar” den här reaktionen. Det första är att man måste hitta ett tempo och ett avstånd som är ansträngande, men inte för högt och långt. Forskning visar också att det kan hjälpa att springa i grupp. Det är inget som passar mig (Jag är en riktig ensam-löpare :-)), men testa gärna! Den tredje faktorn är att lyssna på musik som man tycker om. Det här håller jag verkligen med om. Idag lyssnade jag på “Too Late for Love” av John Ludvik och den fick mig att nästan flyga fram :-)!
Det blev en lång utläggning om “runner’s high”. Ledsen för det!
Nu skall jag jobba vidare med mina sekvenser. Det blir höfterna som jag skrev igår, men jag kommer att lägga till några asanas för rumpan också.
Ikväll skall vi hem till några vänner. Det skall bli jättetrevligt!
Ha en fin lördag!
Namaste,
Joahnna
Leave a Reply