Lite motigt…

Det är måndag eftermiddag och om en kvart måste jag lämna skrivbordet för att börja förbereda mig för kvällens klasser. Det har varit en sådär bra dag idag. Ibland har jag svårt att hålla motivationen uppe. Jag väntar fortfarande på svar från åtta förlag och ju längre tiden går desto nervösare blir jag. Tyvärr känner jag mig också arg att jag inte får några svar. Jag har full förståelse för att förlagen har mycket att göra och att de tar emot mängder med manus, men kanske kunde de i alla fall skicka ett kort mejl, så att jag vet att jag inte väntar förgäves. Jag börjar snart tro att jag kanske inte ens kommer att få några svar från dem som jag skrivit till.

När tvivlet kommer är det lätt att ifrågasätta allt. Det blir som om en negativ faktor sätter igång ett helt fyrverkeri med frågor och funderingar och den största är förstås: Borde jag ge upp? Är jag dum som kämpar vidare? Hur länge orkar jag hålla ångan uppe?

Jag vet att alla drabbas av de här frågorna då och då, men de är ändå svåra att acceptera. Trots det tänker jag faktiskt fortsätta ett tag till. Jag ger inte upp riktigt ännu. Jag har ju ett manus som jag redan skrivit och jag har ett till som jag håller på med. Jag tror på mina berättelser, inte att det på något sätt är perfekta, men att de har potential att kunna bli något om jag bara hittar ett förlag som tror på mig.

Kanske kom alla de här negativa tankarna upp på grund av att jag fick ett mejl idag från en rektor (som jag skrivit till angående mina yoga- och mindfulnesskurser), som hävdade att yoga är en religion. Det gjorde mig upprörd, men samtidigt vet jag att det inte hjälper. Åsikten att yoga är en religion kommer från okunskap, inget annat. Yoga är en filosofi, ett sätt att tänka. Vissa positioner har namn efter hinduiska gudar. Det beror på att yogan utvecklades i Indien, där många är hinduer.

Nu måste jag sluta mitt arbete här vid datorn.

Hoppas att ni får en fin måndag!

Namaste,

Johanna